Du styrde du ställde
Du ville oss väl
Du älskade oss alla
av hela din själ
Tack för allt du oss
skänkt
Troget har du alltid strävat
och för mödan aldrig bävat
Tills du inte kunde mer
Ro vi nu unnar Ditt hjärta
Då du vilar från smärta
Tårade ögon dig följer
Tomhet Du lämnar kvar
Men minnet går aldrig förlorat
Vad vakert du skriver,jag får tårar i ögonen när jag läser det.
SvaraRadera